Allting i mitt liv känns så himla jobbigt just nu. Innan kunde jag inte planera saker eftersom jag var sjuk hela tiden och nu kan jag inte planera saker eftersom jag i stort sett är arbetslös. Det är så himla jobbigt. Jag lever bara för dagen och inte längre än så.

 

Jag kan inte skaffa gymkort för jag vet inte hur, när eller var jag kommer att arbeta sen. Jag kan inte boka en resa nästa år för jag vet inte om jag kommer få ledigt från ett eventuellt jobb. Jag kan inte köpa vad jag vill, för jag måste spara mina enstaka slantar till en resa som jag inte ens vet om jag kommer kunna åka på. Jag vet inte vad jag ska kalla "hem" längre, jag är trött på pendlandet mellan Göteborg och Bredaryd och helst av allt skulle jag såklart vilja ha ett bra jobb i Göteborg så jag slipper vara ifrån Jonathan hela tiden, men nu är fallet inte så. Det enda jobbet jag har ligger i Bredaryd.

 

Allting börjar bli så frustrerande att jag bara vill skrika rakt ut! Jag vet inte vad jag ska göra, jag ligger vaken om nätterna för att jag tänker så mycket. Jag vill kunna planera mitt liv och ha saker att se fram emot. Jag vill inte leva en dag i taget längre.