Inget mer Remicade
27 September-2013, 18:15
Läkarbesöket igår gick jättebra! Tillsvidare ska jag inte få Remicade något mer utan istället satsa på att öka en av de tabletterna jag redan har. Det känns så otroligt skönt! Det tar cirka tre månader innan man vet om det räcker, men OM det räcker så betyder det ett mycket friare liv för mig där jag inte är bunden till sjukhus var åttonde vecka! Plus att jag slipper utsätta kroppen för Remicadet! Håller tummarna!
Goda nyheter
31 July-2013, 16:46
Har gått runt med mobilen i högsta hugg hela dagen och ett litet papper med stödord i väntan på ett samtal från min läkare. Ibland önskar man att de liksom kunde säga vilken tid de ska ringa så man slipper gå runt och vänta hela dagen, men icke..
Iallafall så har jag nu fått mitt efterlängtade samtal och guess what!? Min värsta ärkefiende kortison har gjort det igen! ALLA prover har gått åt rätt håll! Jag har fortfarande för höga värden, men inte så skyhöga som dom har varit innan! Jag är så otroligt lättad just nu!
Upp och ner
26 July-2013, 14:25
Det känns på något sätt som att jag börjar ta mig ur den onda cirkeln nu. Jag har lärt mig att svepa näringsdryckerna vilket förmodligen har gett kroppen den där extra pushen med viktiga ämnen som jag verkligen behövde, för nu har jag lättare att äta vanlig mat och min matlust är tillbaka! Illamåendet har också börjat försvinna och huvudvärken kommer alltmer sällan. Positivt!!
Men kroppen känns ovanligt tung idag. Jag vet inte riktigt varför, men jag ska försöka ta och sova en liten stund nu och sen duscha och fräscha till mig för ikväll kommer Jonathan hit! Vi sågs senast i söndags och OJ vad jag saknar honom! ♥
Kortison
24 July-2013, 23:42
Ligger i sängen supertrött, men jag kan inte sova. Jag inledde en kortisonkur idag så jag vet inte om det är därför. Jag har en tendens att bli hyper och knasig av kortison haha.
Trots att kortison är i stort sett det värsta jag vet på grund av alla biverkningar jag fått av det tidigare så känns det faktiskt ganska skönt att ha det just nu. Jag har en häftigt pågående inflammation i kroppen och fram tills idag har jag gått obehandlad med en skyhög sänka och såklart mått därefter.. Så nu håller jag alla tummar och tår att kortisonet ska banka skiten ur allt dåligt i min kropp så jag snart får må bra igen. Jag har faktiskt varit dålig sedan påsklovet nu.. Känns liksom som att jag har kämpat tillräckligt länge..
Snälla fungera.
Lite kortisonsvullen på bilden, men jag ser så glad ut ändå. Och det är mitt mål, att kunna få må bra och vara glad igen - hela tiden.
Ond Cirkel
23 July-2013, 09:44
Åh jag blir alldeles knäpp på att må såhär. Allting går runt i en enda stor ond cirkel just nu, Jag har ständig huvudvärk, mår illa, kan inte äta (för att jag mår illa), går ner i vikt (ja, jag väger 49 kilo nu...) och så går jag runt och är svimfärdig hela tiden. Förmodligen beror det på att min kropp inte orkar eftersom att jag äter så dåligt.. Och jag ska erkänna att jag har slarvat med näringsdryckerna, bara för att själva tanken på en näringsdryck nästan får mig att spy.. Men jag ska verkligen bara börja hälla i mig dom där dryckerna nu. Mina njurar har blivit lite sämre och jag är rädd att det beror på min låga vikt.. Så ja, nu ska Angelica svepa näringsdrycker så att det står härliga till!!
Näringsdrycker
15 July-2013, 16:52
Då var det dags! Fick hem ett lass med 15 kg näringsdrycker igår så nu är det bara att börja dricka! Synd att dem smakar bajs bara.. Haha, men jag ska bita ihop. Jag har fastnat på 50 kilo och inser att jag behöver hjälp för att gå upp i vikt. 700 extra kalorier om dagen gör nog susen! Hoppas jag iallafall.
Förbättring
26 June-2013, 11:32
Antibiotikakuren är avslutad och jag mår äntligen bättre. Visst, jag behöver sova någon timme mitt på dagen för att orka, jag har ingen större matlust, jag väger precis strax över 50 kilo, jag har jättesvårt för att gå upp i vikt, mitt immunfösvar är kört i botten, jag är trött i kroppen hela tiden och jag har knappt en enda muskel kvar. MEN, jag lämnar botten för att kämpa mig uppåt nu.
Nu ska jag bara försöka hålla mig frisk och snart, snart är jag mitt gamla vanliga glada jag igen!
Ryhov
18 June-2013, 19:00
I torsdags förra veckan fick jag ännu en konstig febertopp och mamma ringde vårdcentralen då jag vägrade av rädsla för att jag skulle missa studenten på fredagen. In åkte vi, och doktorn tog en del prover. Efter en timme på jourcentralen fick jag veta att mitt crp låg högt över vad det ska och läkaren skickade en remiss till akuten. Där tog dem lite prover och diskuterade hur de skulle göra. Tillslut bestämde de sig för att behandla det som en bred infektion med antibiotika rätt in i blodet. Jag skulle bli inlagd.
När jag hörde det blev jag helt tyst och det kändes som världen stannade av, jag skulle ju ta studenten!
Det löste sig iallafall till slut och jag fick gå på permission. Efter studenten blev det en natt på sjukhuset i Värnamo och på lördagen bestämdes det att jag skulle flyttas till infektionskliniken i Jönköping.
Nu ligger jag här uppe och har fortfarande inte fått något svar på vad som är fel. Det är osäkert om antibiotikan hjälper och om jag har en infektion eller inflammation..
Jag är så trött på att ligga här uppe nu, speciellt utan att få riktiga svar på vad som är fel, men jag hoppas på att jag blir bättre och får komma hem snart!!
Jag är så trött på det här
07 April-2013, 12:13
Två veckor har jag gått med halsont och minimal feber nu, och det går inte över. Det i samband med att mitt blodvärde borde ha sjunkit en rejäl bit och att min sjukdom ALDRIG vill ge sig. Jag kanske är väldigt negativ nu, men det känns verkligen som att jag aldrig får må riktigt bra. Inga mediciner verkar fungera på mig heller. Jag trodde att allt skulle bli bra med den behandlingen jag för tillfället går på, men nu har jag förmodligen bildat antikroppar mot den för den biter inte på mig längre. Det känns ju lagom roligt att den enda behandlingen som faktiskt fungerat på mig inte längre gör det.
Jag hatar när folk omkring mig säger åt mig att tänka positivt. Man kan bara tänka positivt till en viss gräns och när den gränsen är nådd så orkar man bara inte. Jag har inte kunnat träna på tre veckor och jag kan inte planera något för jag vet aldrig hur jag kommer må. Min dröm har alltid varit att resa mycket och längre perioder, men min sjukdom begränsar mig och jag vet inte riktigt om jag kommer klara av allt det jag vill.
Men det jobbigaste är nog att det inte syns på mig att jag mår dåligt. Det känns inte som att folk riktigt förstår då. Att de inte förstår varför jag inte orkar.
Äckliga sjukdom
06 March-2013, 19:34
Jag blev plötsligt sämre igår och idag så det slutade med ett akut läkarbesök som slutade med en behandling i "förtid". Nu hoppas jag på att det hjälper så jag får må bra igen, jag blir ju så sänkt av allt det här. Plugget får hamna lite åt sidan den här veckan för jag orkar inte ta tag i det riktigt än.
Nu ska jag krypa ner i soffan och bara mysa resten av kvällen, jag måste bli bra nu.
